är en speciell typ av ljusalstring som blivit ett av de viktigaste verktygen inom optisk, medicinsk och industriell vetenskap. Ordet laser utläses  ”Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation". Den som i maj 1960 först fick igång den här sortens energiladdade spektrala strålning var Theo Maiman, nordamerikansk fysiker och ingenjör (1927-2007). Redan 1916 var den store Albert Einstein ytterst nära att förekomma Maiman. Laserns överlägsna egenskap är att kunna alstra energirik, elektromagnetisk, koherent (samstämmig) strålning inom en och samma ljusgrundande våglängd som ger mer parallellt smalstrålande och intensivare ljus än någon annan ljuskälla. Några vanliga användningsområden hittills är ljudapparatur, skrivare och fiberoptisk kommunikation, inom biomedicin och dentalvård för behandling av sjukdomar bl.a. som kirurgikniv och kirurgisk bränning samt som verktyg inom industri, lantmäteri och rymdforskning för mätning och analysteknik. För vår belysning spelar lasern hittills ingen stor roll. Risk för ögon-och hudskador har länge utgjort begränsning. Men det nya LED-ljuset från diodlasrar visar nu på stora möjligheter och tester har påbörjats under senare år, bland annat som bilstrålkastare. En av Nobelpristagarna för den blå lysdioden har nyligen sagt sig tro på ett brett och betydelsefullt genombrott för laser i våra vanliga ljusmiljöer redan under 2020-talet.