CIE, Den Internationella Belysningskommissionen, definierar ljusföroreningar enligt följande: ”Ljusföroreningar är summan av de skadliga effekterna av ljus på natten, exempelvis minskade möjligheter att skåda stjärnhimlen, störningar på ekosystem och arter, inverkan på människors visuella komfort, hälsa och aktiviteter.” Ett symptom på ljusföroreningar är himlaglim (även kallat himmelsströljus) eller på engelska, skyglow. De ekologiska konsekvenserna av ljusföroreningarna har studerats relativt lite men röner ett ökande intresse inom forskarvärlden. Åtgärder för att minska ljusföroreningar är bl.a. att helt undvika belysning på känsliga platser eller att behovsstyra armaturerna med hjälp av nattdimring, nattsläckning eller närvarostyrning. Att reducera andelen ljus med korta våglängder (blått) och sträva mot varmare färgtempereraturer tycks ha en gynnsam effekt på vissa arter. Med en lägre andel korta våglängder begränsas dessutom spridningen av ljuset i atmosfären.