beskriver vårt seende vid luminansnivåer 0,3 – 3 cd/m2. (Rekommenderad genomsnittlig luminans på vägar och gator i Sverige är 0,5 – 2 cd/m2). Under mesopiska synförhållanden stimuleras både tappar och stavar. Stavarna har högre ljuskänslighet än tapparna men kan inte urskilja färger och det mesta blir grått. Befintliga metoder för att mäta och beskriva vägbelysning blir här osäkra då dessa hittills mest byggt på dagsljusförhållanden. Nya mesopiska mätförhållanden underlättar anpassning till lägre ljusnivåer och därmed till energibesparing. Man har bl.a. funnit att ljuset från gulaktiga ljuskällor, som högtrycksnatrium, tenderar att överskattas medan vita ljuskällor har tenderat att underskattas. Mesopisk fotometri har blivit ett aktuellt område inom belysningsforskning. Se även Fotopiskt seende (dagsljusseende) och Skotopiskt seende (mörkerseende).