Nattseende handlar om hur ögats ljuskänsliga sinnesceller eller ljusreceptorer, stavarna, uppfattar ljuset enligt sin känslighetskurva vid lägre belysningsnivåer, luminanser under 0,3 cd/m2. Stavarna använder vi vid låga belysningsnivåer men de kan inte uppfatta färger och detaljer. Det seende vi använder under sådana förhållanden kallas för skotopiskt seende. Det största ljusintrycket uppnås på en optimal våglängd av 505 nanometer, blågrönt ljus. Dagens redovisning av ljuskällors ljusflöde i lumen avser enbart dagseende, det fotopiska seendet. Ett omdefinierat ”nattlumen” skulle kunna vara energieffektivare och ge oss nya insikter om vitare ljus, bl.a. metallhalogen. Se även Fotopiskt seende (dagseende) och Mesopiskt seende (skymningsseende).