Jim Collin har besökt Restaurang Vyn och gillar det han såg.

Ingressen ovan låter närmst som en utopisk svada av floskler och jag tror att alla som gett sig in i ett prestigeprojekt har formulerat mål i stil med dessa, oftast för att sedan falla till korta när verkligen satt fallsnara för nära nog omöjliga ambitioner. Efter en rundvandring på Restaurang Vyn med Peter skulle jag dock vilja hävda att han och designteamet (främst bestående av Peter, Lisa Mannheimer på Fojab och Daniel Berlin själv) nått i mål utan någon som helst kompromiss med kvalitet eller eftergift kring det magiska. Platsen bara ÄR och jag vill stanna tiden för att fullt ut kunna njuta av den pulssänkning som lugnet ger och den eufori som den vackra estestiken ger. Dagen till ära får vår visuella upplevelse hjälp av en strålande sol från en klarblå himmel men det råder inga tvivel om att upplevelsen är minst lika stark när dagsljuset falnar. Trädgården är himmelsk, möblerna är ljuvliga och alla mina sinnen smälter samman till en förhöjd helhet.

Och allt detta utan att jag åtnjutit en enda smakbit av den gudomliga maten som ju ändå är destinationens syfte för de flesta. När jag efteråt frågar Peter vad han är mest nöjd med så svarar han, utan tvekan:

Magiskt är ett väldigt starkt ord, som missbrukas nära nog slentrianmässigt i vår bransch. I fallet Vyn menar jag bestämt att inget annat ord är värdigt som beskrivning. 

Som bidrag till den magiska upplevelsen har Annell haft glädjen att leverera Invisible black genom armaturerna Black Foster och Shot Light i ett flertal versioner och utformningar - armaturer som ger platsen ljus helt utan att själv synas. Utöver dessa hänger pendeln Dune över matborden och Dazy framhäver basutrymme. Vi är mycket stolta över vår del och lyfter på hatten för det extremt fina arbete som Peter, Lisa, Daniel, med flera utfört. 

För ytterligare reflektioner kring ljuset från Vyn får ni gärna läsa fotograf Lasse Olssons nyhetsbrev.